26/11 2013
Nu har jag varit i Kapstaden i en vecka, men det känns som en månad.
När varje dag innehåller nya upplevelser, nya intryck och möten med nya
människor blir tiden på något sätt längre…
Kanske är det därför man som barn upplever sommarlovet som oändligt….!
För ett barn är ju varje dag ett oskrivet äventyr!
Så känns det för mig också. Ett äventyr som jag varje dag
försöker möta med ett så öppet sinne som jag bara förmår…
Och kanske är det därför man som äldre ofta upplever att
tiden går så fort! För att man har slutat fylla på tillvaron med det nya. Man
kanske lever i sina gamla, invanda rutiner och tror inte att man kan uppleva så
mycket mer än det man redan varit med om…! Men om man vågar vända upp och ned på
allt och utsätta sig för det oförutsägbara kan livet och tiden helt förändras…!
Äventyret finns där alldeles bakom knuten… Och livet kanske visar sig vara
oändligt…
Idag fick jag med lite coachning av Percy fylla i ett
asylansökningsformulär själv. Klienten var en ung kille (31 år) från Nigeria.
Han hade fått avslag på sin första asylansökan och nu kom han till Passop för
att få hjälp att fylla i sin andra. Han berättade sin historia och jag
antecknade under tiden. Sedan fyllde vi i formuläret. Man märkte att killen var
nervös och rädd att säga fel saker, men Percy var väldigt mjuk och betonade
hela tiden att vi fanns där för att hjälpa honom! Och att det var viktigt att
han berättade sanningen… För han kom
hela tiden med lite olika berättelser, lite olika vinklingar…
I korthet handlade hans historia om att hans far är död, men
hade ägt en bit mark. Killen är äldst av fyra söner och den som skulle ärva
marken. Han har en farbror, som är en rik businessman och som känner alla och
har visst inflytande över viktiga personer. Av någon anledning ville hans
farbror komma åt marken och försökte därför att döda mamman, som hamnade på
sjukhus. Killen bestämde sig för att fly efter att ha anmält farbrodern. Men eftersom polisen inte gjorde någonting (pga att farbrodern är inflytelserik) så
var han var rädd att farbrodern skulle försöka döda honom också. Efter flera
veckor fick han veta att mamman dött...
Tyvärr räckte inte den historien för att enligt lagen få
uppehållstillstånd eller asyl. Så med Percys hjälp försökte vi istället
fokusera på det tillstånd som råder i Nigeria just nu, vilket är ett mer enligt lagen
godtagbart skäl – nämligen att den kristna befolkningen utsätts för
diskriminering, förföljelser och t.o.m mord av den fundamentalistiska islamistiska gruppen
Boko Haram.
Så efter flera timmars skrivande och frågande och berättande
gick han till slut iväg från Passop med en ny asylansökan, med en delvis ny historia och
nya skäl för att få stanna.
Jag kunde bara önska honom lycka till.
Kvällen tillbringade jag på African Café tillsammans med några andra volontärer. 14 små afrikanska rätter, gott vin från Stellenbosch och hela
personalen sjöng, dansade och spelade trummor för oss! Härligt! Vi blev t.om.
målade!
Några nya personer, som ska bo här i fyra dagar har flyttat in i ”min” lägenhet .
Det finns många verkligheter utanför tullarna........Ta hand om dig!
SvaraRadera