Pendeltåget

28/11 2013

Hade svårt att sova i natt. Vet inte varför, men jag drack ju ett glas vin i går kväll igen…. Det händer alldeles för ofta för att det bara ska vara ett sammanträffande. Det måste helt enkelt vara så att jag reagerar på vinet på något sätt! Så trist för jag vill ju åtminstone kunna smaka lite av olika afrikanska viner. Har hört att de ska vara väldigt goda många av dem.

Solen skiner och det är återigen en varm och vacker dag. Tar tåget som vanligt kl 9.45. Detta börjar kännas som rutin nu… som en del av min nya vardag och det känns bra!  Istället för att åka mellan Odenplan och Tensta heter nu stationerna Rosebank (min), Rondebosch, Newland, Claremont, Hartfield, Kenilworth och Wynberg, där jag går av.

På tåget är det aldrig mycket folk den tiden, men åker man peak-hours kan det vara så mycket folk att dörrarna inte går att stänga. Därför får man undvika det om man kan! Tågvagnarna är otroligt slitna och t.om. ”första-klass”-vagnarna är väldigt mycket sämre än våra…! Men de har stoppade säten och fler sittplatser än tredje klass.

Nästan varje dag när jag åker kommer två killar plötsligt in i vagnen, varav den ena är blind och går efter den andra. De går långsamt genom vagnen och den blinde sjunger någon typ av psalm eller koral, ofta väldigt vackert, medan den andre stillsamt håller fram en kopp för folk att lägga pengar i. Man blir berörd!

Det bor ca 3,75 miljoner människor i Kapstaden och av dem bor kanske 1,5 miljoner i Kåkstäder runt om. Ingen vet säkert, men i runda tal… Så fattigdomen är enorm! Och klyftorna är stora. Det sägs att det inte finns något ”mellanskikt”…antingen är man fattig eller så har man väldigt gott om pengar!

Runt stationen där jag går av, i Wynberg, är det alltid väldigt livligt. Massor av trottoarhandel överallt och folk som är på väg någonstans eller bara sitter på gatan. Drogmissbruket är utbrett i den här staden och jag märker av det. I den här stadsdelen, liksom i de flesta, finns ett inomhusköpcentrum, som ofta är en liten oas jämfört med gatans vimmel. Här finns alla möjliga affärer, det är lugnt och vakter cirkulerar överallt. Utbudet inte så stort som i stan och allt är ganska billigt. Detta är inget ställe där turister rör sig, det märks tydligt.

Cirkulerar runt på kontoret under dagen och gör lite olika saker. Får träffa ”bossen”, en rätt ung vit kille från Zimbabwe, Braam.

På kvällen ser jag premiären av filmen om Nelson Mandela, som bygger på böckerna med samma namn: ”Mandela – long walk for freedom”. Mäktigt att se filmen just här…satt med lite gåshud faktiskt… var ju med och demonstrerade för frigivande av honom i Stockholm på 70-och 80-talet!