söndag 8 december 2013

Systrar

4/12 2013

När vi var klara för dagen på Passop gjorde jag sällskap med Percy på bussen in mot stan. Längtade efter att se havet och tänkte åka till Waterfront, som är ett relativt nytt område i centrum med mycket shopping, restauranger och caféer, för att bara strosa omkring lite. Tänkte att det skulle fläkta lite mer där eftersom det hade blivit ganska varmt! När Percy hörde min plan föreslog hon att jag skulle följa med henne hem och sedan kunde hon gå med mig ut och visa mig runt. Jag tyckte förstås att det var ett trevligt förslag, så vi gjorde sällskap till stan och bytte till minibuss den sista biten.

Percy bor vid SeaPoint tillsamman med sin ett år yngre syster i den minsta lilla pyttelägenhet jag någonsin har sett. Den kan inte ha varit mer än högst 15 kvadratmeter allt som allt!! Man kom direkt in i sovrummet, som bara rymde en stor säng (där båda sover). Ingen yta att gå på, bara en smal gång vid fotändan av sängen, där också en liten bänk stod med en TV på. Och en pytteliten garderob som båda delade. Sedan ett pyttelitet pentry där man fick plats två stycket stående och ett pyttelitet badrum med toalett och dusch. Här lever dessa två underbara, fantastiska, vackra systrar sina liv tillsammans utan att klaga! Den yngre systern (24 år) arbetar som administratör på ett av de centrala sjukhusen i stan (Christian Barnard Hospital). 
De betalar 3000 Rand i månaden i hyra, som de delar på, vilket är ungefär drygt 1000 svenska kronor var. Vad de har i månadslön har jag inte velat fråga om (än) men jag skulle tippa att det inte är så mycket mer än ca 5000 Rand i månaden (ca 3500 svenska kronor)! 

Båda systrarna var exalterade över att gå med mig ner till Waterfront och visa mig omkring. Den yngre systern är lite mer utåtriktad än Percy. Hon ville genast lära sig lite svenska och lovade att hon skulle lära mig dansa någon afrikansk dans och även lite Shona (det mest talade språket i Zimbabwe). Hon kom till Cape Town då Percy råkade ut för syra-attacken för två år sedan, eftersom Percy var helt ensam här då. Deras föräldrar dog när systrarna var 14 och 15 år gamla. Först dog mamman i brusten blindtarm pga att hon inte fick vård i tid och sedan dog pappan plötsligt något år efteråt av en stroke. Föräldrarna var 42 respektive 50 år när de dog. I Zimbabwe är medelåldern 18,9 år och medellivslängden är bara 39 år! Att den är så låg beror antagligen till stor del på HIV och Aids men också på att det är väldigt dåliga vårdförhållanden och bristande resurser på sjukhusen. Hemma i Harare, där de bodde, har de ytterligare en syster, som har man och två barn och en ogift bror som har ett barn.

Vi promenerade till Waterfront under ivrigt fotograferande eftersom båda verkligen älskar att bli fotograferade! Dom poserade glatt och gärna vid alla tänkbara ställen vi passerade - de är otroligt vackra bägge två och skulle lätt kunna bli modeller om de fick möjlighet!

Jag bjöd dem på mat på ett lite finare matställe med utsikt över hamnen, vilket kändes härligt att kunna få göra! De uppskattade verkligen att sitta där och få ”leka” turister med mig! Jag tänkte att eftersom jag inte har min egen familj med mig här får jag hela tiden hitta andra som kan vara min stand in-familj! Och de här båda systrarna är otroligt lätta att börja älska som sina egna barn! Så himla rara och omtänksamma!

Det finns så många ensamma barn och unga i världen som inte har någon familj. Som är helt utlämnande till ”the struggle for life” på gatan! Jag ser dem hela tiden här…


De här systrarna har i alla fall jobb, bostad och varandra.



1 kommentar:

  1. Åh! Skickar lite kärlek till dig och alla systrar därute ❤

    SvaraRadera