4/12
2013
När
vi var klara för dagen på Passop gjorde jag sällskap med Percy på bussen in mot
stan. Längtade efter att se havet och tänkte åka till Waterfront, som är ett
relativt nytt område i centrum med mycket shopping, restauranger och caféer, för att bara strosa omkring lite. Tänkte att det skulle fläkta lite mer där eftersom det
hade blivit ganska varmt! När Percy hörde min plan föreslog hon att jag skulle
följa med henne hem och sedan kunde hon gå med mig ut och visa mig runt.
Jag tyckte förstås att det var ett trevligt förslag, så vi gjorde sällskap till
stan och bytte till minibuss den sista biten.
Percy
bor vid SeaPoint tillsamman med sin ett år yngre syster i den minsta lilla
pyttelägenhet jag någonsin har sett. Den kan inte ha varit mer än högst 15
kvadratmeter allt som allt!! Man kom direkt in i sovrummet, som bara rymde en
stor säng (där båda sover). Ingen yta att gå på, bara en smal gång vid fotändan
av sängen, där också en liten bänk stod med en TV på. Och en pytteliten
garderob som båda delade. Sedan ett pyttelitet pentry där man fick plats två
stycket stående och ett pyttelitet badrum med toalett och dusch. Här lever
dessa två underbara, fantastiska, vackra systrar sina liv tillsammans utan att
klaga! Den yngre systern (24 år) arbetar som administratör på ett av de
centrala sjukhusen i stan (Christian Barnard Hospital).
De
betalar 3000 Rand i månaden i hyra, som de delar på, vilket är ungefär drygt
1000 svenska kronor var. Vad de har i månadslön har jag inte velat fråga om
(än) men jag skulle tippa att det inte är så mycket mer än ca 5000 Rand i
månaden (ca 3500 svenska kronor)!
Båda
systrarna var exalterade över att gå med mig ner till Waterfront och visa mig
omkring. Den yngre systern är lite mer utåtriktad än Percy. Hon ville genast
lära sig lite svenska och lovade att hon skulle lära mig dansa någon afrikansk
dans och även lite Shona (det mest talade språket i Zimbabwe). Hon kom till
Cape Town då Percy råkade ut för syra-attacken för två år sedan, eftersom Percy
var helt ensam här då. Deras föräldrar dog när systrarna var 14 och 15 år
gamla. Först dog mamman i brusten blindtarm pga att hon inte fick vård i tid
och sedan dog pappan plötsligt något år efteråt av en stroke. Föräldrarna var
42 respektive 50 år när de dog. I Zimbabwe är medelåldern 18,9 år och
medellivslängden är bara 39 år! Att den är så låg beror antagligen till stor
del på HIV och Aids men också på att det är väldigt dåliga vårdförhållanden och
bristande resurser på sjukhusen. Hemma i Harare, där de bodde, har de
ytterligare en syster, som har man och två barn och en ogift bror som har ett
barn.
Vi
promenerade till Waterfront under ivrigt fotograferande eftersom båda verkligen
älskar att bli fotograferade! Dom poserade glatt och gärna vid alla tänkbara
ställen vi passerade - de är otroligt vackra bägge två och skulle lätt kunna
bli modeller om de fick möjlighet!
Jag
bjöd dem på mat på ett lite finare matställe med utsikt över hamnen, vilket
kändes härligt att kunna få göra! De uppskattade verkligen att sitta där och få
”leka” turister med mig! Jag tänkte att eftersom jag inte har min egen familj
med mig här får jag hela tiden hitta andra som kan vara min stand in-familj! Och
de här båda systrarna är otroligt lätta att börja älska som sina egna barn! Så
himla rara och omtänksamma!
Det finns så många ensamma barn och unga i världen som inte har någon familj. Som
är helt utlämnande till ”the struggle for life” på gatan! Jag ser dem hela
tiden här…
De
här systrarna har i alla fall jobb, bostad och varandra.
Åh! Skickar lite kärlek till dig och alla systrar därute ❤
SvaraRadera