torsdag 12 december 2013

Faith

12/12 2013

Idag förstod jag varför jag åkte till Sydafrika.

Ibland händer saker som får håret att resa sig på kroppen och idag var en sådan dag. Jag var tvungen att gråta en skvätt… för det är vad som händer mig när jag känner att min själ är hel och får lov att leva sitt eget liv med hjälp av min kropp! Ända sedan jag var liten har jag varit van att följa min själ och inte ifrågasätta det den vill göra, men det är inte alltid orsakerna uppenbaras för mig så tydligt som idag…

Ibland är det också så att även om det uppenbaras för mig varför jag gör vissa saker förstår jag inte riktigt den fulla vidden av det. Kanske förstår jag först senare… eller inte alls… men jag litar alltid helt och fullt på att om jag bara lyssnar på min inre kompass (= min själ) tillräckligt lyhört, så blir det rätt. Det är som om det finns saker som det är meningen att jag ska uträtta och om jag följer ”instruktionerna” känns allt meningsfullt och ”gott”!

Jag är fullt medveten om att för en del av er som läser det här låter detta både ”mysko” och ”flummigt”, medan för en del andra är det inget konstigt alls. Jag kan bara säga att jag känner mig varken ”mysko” eller flummig, bara väldigt angelägen om att hela tiden väldigt uppmärksamt ”lyssna inåt”. Detta är ett väldigt spännande sätt att leva, eftersom det innebär att jag ofta får vara med om oväntade möten, nya platser och spännande händelser. Eller plötsligt byta riktning i livet på något sätt….

Innan jag åkte till Sydafrika  (och även här nere) har jag fått frågan av många varför jag skulle åka just hit..! Jag vet att jag vid några tillfällen svarade precis som det var – att jag vet inte varför jag åker just till Sydafrika, men att jag vet säkert att det är hit jag ska …! Många, många har frågat mig om jag inte är rädd… Om jag har tänkt på det eller det… Vet jag hur säkerheten är? Vågar jag verkligen åka ensam?  Vet jag hur stor kriminalitet det är? Etc.. etc…! Jag har bara hela sagt att: nej jag har inte tänkt på allt, men jag litar på min känsla och på människors goda vilja…!

Och Nelson Mandela var en stor dragningskraft på mig!

I somras gick jag en kurs i Dokumentärfilm på en folkhögskola i Skåne. När vi skulle presentera oss för de andra kursdeltagarna hörde jag mig själv säga att jag inte har gjort någon dokumentärfilm förut, men att jag ville lära mig för att jag ska åka till Afrika och göra en dokumentärfilm. Om vad visste jag inte då, bara att jag ville göra det..!

Jag har berättat förut om Percy. Hon var den första personen jag mötte på riktigt när jag började på Passop. Redan när vi pratade första dagen började jag förstå att hon kanske var orsaken till att jag åkt så långt bort. En alldeles speciell kontakt uppstod redan där och då. Hon är den person här som verkligen har fångat mitt hjärta och där kontakten känns som om den går bortom tid och rum. Jag har fängslats av hennes historia och av hennes både inre och yttre skönhet…!! Hon är en fantastisk person som bara kan sprida glädje och ljus omkring sig!

En dag berättade hon om sin vision för mig: hon vill utbilda sig till sjuksköterska, för att kunna göra verklig nytta för människor i praktiken. Hennes föräldrar dog när hon bara var 15 år p.g.a. bristande vård och bristande resurser i Zimbabwe. Sedan dess har hon klarat sig själv. Och hon har ju genom det hon varit med om en alldeles unik egen erfarenhet av sjukvården när den fungerar bra. Plastikkirurgerna har gjort ett jättebra arbete för att återskapa hennes vänstra ansiktshalva, men än återstår en eller ett par operationer för att hon skall bli ”färdigbehandlad”. Tack vare att hon figurerade i pressen efter dådet samlade allmänheten in pengar till henne som skulle betala sjukhuskostnaderna. Men nu är pengarna slut och det saknas ca100 000 ZaR för att hon skall kunna göra detta.

Hennes vision gjorde att jag började fundera på hur jag skulle kunna hjälpa henne…! En tanke är att jag ska starta en insamling i Sverige för hennes operationer. Jag tänker att om 100 av mina vänner kan tänka sig att avstå 500 kr av sin månadslön till förmån för Percy – då har vi nästan fått ihop hela summan! 100 000 Rand motsvarar ca 61 000 kr. För oss är 500 kr inte mycket, men för en lågavlönad Sydafrikan kan det motsvara en fjärdedel eller en femtedel av månadslönen…

Hur många av er som läser det här kan tänka sig detta???

En annan tanke var att jag ville hjälpa henne hitta stipendier att söka för att kunna studera till sjuksköterska utomlands, kanske i Sverige…

Medan jag satt och googlade på nätet och precis hade skickat ett mail till studievägledaren på Röda Korsets sjuksköterskeprogram, ropade Percy på mig. Hon ville visa vad hon just hittat på nätet: en tävling, där man genom att göra en film om sig själv skall berätta hur kvinnor kan förändra världen. Filmen ska handla om vilka utmaningar man stått inför och hur man har tacklat dem, samt hur man vill gå vidare för att förändra något i världen…
Vinner man får man 10 000 US dollar i pris, vilket motsvarar ca 62 000 kr…

Behöver jag säga mer…


I morgon börjar vi på allvar filma!





5 kommentarer:

  1. Oj oj vilket åtagande grattis . jag tror jag kan förstå , för mej är inget av det du uttrycker flummigt men det förstår du säkert redan.. Håkan Årsta

    SvaraRadera
  2. Några tips vid filmning om du panorerar ( rör kameran) panorera väldigt långsamt , men det har du säkert redan lärt dej...

    SvaraRadera
  3. Lycka till! Ser fram emot filmen.

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas, hoppas att vi kommer iväg vi också och att jag får träffa Percy då!
    Tusen kramar

    SvaraRadera
  5. Å det här låter perfekt för dig. Hoppas det går bra att filmen. Jag ser fram emot att se resultatet. Lycka till och bamsekram! Birgitta

    SvaraRadera