Hike

30/11 2013
Idag skulle pappa ha fyllt 95 år! Tänker på honom och på alla födelsedagar vi firade hemma på Tavelsjövägen tillsammans med familjens alla vänner. När pappa fyllde år startade advent på riktigt!

Jag startade den här dagen, den sista i november, med en hike i bergen i Taffelbergets Nationalpark. Nationalparken är enorm och består av flera reservat, bl.a. Silvermine, som vi vandrade i idag. Vi var ute ca tre timmar och tog oss upp på 700 m höjd ungefär. Jag hade sällskap med ett trevligt svenskt par som bor här i Cape Town. De brukar ofta vandra på helgerna och kände väl till området. Vi hade lite otur med vädret, för idag hängde dimman (eller kanske molnen) tung över bergstopparna och man hade över huvud taget ingen sikt. Vid klart väder kan man annars se en fantastisk utsikt över hav och berg! Jag får försöka komma tillbaka igen, det finns ju tid till det! Det var i vilket fall som helst oerhört härligt att komma ut i naturen och få röra sig ordentligt. Det blir ju inte så mycket motion i veckorna – jag som är van att promenera 6–7 kilometer om dagen hemma!

Floran här är väldigt rik och varierande, faktiskt t.o.m artrikast i världen påstod mina färdkamrater..! Pelargonerna härstammar från det här området och vi såg många vilda blommande varianter i olika färger och storlekar. Många växter liknar de vi har hemma, men en del är helt nya för mig och ser annorlunda ut. Terrängen liknade ändå lite grann den svenska fjällvärlden. Fast utan fjällbjörkar och med sand under fötterna på stigarna.

Efter vandringen tog mina nya vänner med mig till ett otroligt mysigt café och matställe i ett samhälle som heter Kalk Bay och som ligger vid havet lite norr om Fish Hoek. Dimman lättade och nu hade vi fin utsikt upp över bergen vi nyss vandrat på. Hemfärden gick på de vindlande vägarna genom vindistrikten närmast Cape Town.

Hemma väntade en flytt till en annan lägenhet i samma studentkomplex. Jag fick hjälp att flytta ner mina saker – men lägenheten där var inte alls lika trevlig! Luktade mögel och mitt rum var mycket mindre… Kände mig inte alls bekväm… vilket resulterade i att jag kunde flytta tillbaka alla saker till mitt gamla rum igen, två trappor upp. Varför flytten skulle göras överhuvudtaget har jag inte lyckats förstå…men… glad över vara tillbaka igen satte jag igång att städa och tvätta, så nu är det fräscht och fint och här luktar det inte mögel!!

När man är ute så här på volontärarbete, ger av sin tid, sin kraft och sina pengar, är det jätteviktigt att man tycker att boendet är okej! Det kan vara enkelt, men måste vara fräscht, så att man kan ”tanka” kraft och få möjlighet att ”boa in sig” lite! Tror också det är skillnad på om man är 22 år eller 60 år…!

Tendai, från Passop, ringde och frågade om jag ville följa med till hennes kyrka… Så klart att jag ville! Mötte henne och hennes vän och vi gick till kyrkan, som är en Metodistförsamling inte långt från där jag bor. Jag trodde jag skulle få vara med om en vanlig söndagsgudstjänst – men där var massor med folk och massor med mat, dryck och olika bakverk! En präst skulle tackas av visade det sig och man hade ordnat fest för honom. Alla var välkomna och det var en salig blandning av olika nationaliteter och språk. Folk höll tal och delade ut presenter och det var olika sångframträdanden från en scen, men härligast av allt var när kvinnorna i församlingen brast ut i spontan, svängande gospelsång!

Då kände jag mig lycklig!