12/12 2013
Idag förstod jag varför jag
åkte till Sydafrika.
Ibland händer saker som får
håret att resa sig på kroppen och idag var en sådan dag. Jag var tvungen att
gråta en skvätt… för det är vad som händer mig när jag känner att min själ är
hel och får lov att leva sitt eget liv med hjälp av min kropp! Ända sedan jag
var liten har jag varit van att följa min själ och inte ifrågasätta det den
vill göra, men det är inte alltid orsakerna uppenbaras för mig så tydligt som
idag…
Ibland är det också så att
även om det uppenbaras för mig varför jag gör vissa saker förstår jag inte
riktigt den fulla vidden av det. Kanske förstår jag först senare… eller inte
alls… men jag litar alltid helt och fullt på att om jag bara lyssnar på min
inre kompass (= min själ) tillräckligt lyhört, så blir det rätt. Det är som om
det finns saker som det är meningen att jag ska uträtta och om jag följer
”instruktionerna” känns allt meningsfullt och ”gott”!
Jag är fullt medveten om att för en del av er som läser det här låter detta både ”mysko” och ”flummigt”, medan för en del andra är det inget konstigt alls. Jag kan bara säga att jag känner mig varken ”mysko” eller flummig, bara väldigt angelägen om att hela tiden väldigt uppmärksamt ”lyssna inåt”. Detta är ett väldigt spännande sätt att leva, eftersom det innebär att jag ofta får vara med om oväntade möten, nya platser och spännande händelser. Eller plötsligt byta riktning i livet på något sätt….
Jag är fullt medveten om att för en del av er som läser det här låter detta både ”mysko” och ”flummigt”, medan för en del andra är det inget konstigt alls. Jag kan bara säga att jag känner mig varken ”mysko” eller flummig, bara väldigt angelägen om att hela tiden väldigt uppmärksamt ”lyssna inåt”. Detta är ett väldigt spännande sätt att leva, eftersom det innebär att jag ofta får vara med om oväntade möten, nya platser och spännande händelser. Eller plötsligt byta riktning i livet på något sätt….
Innan jag åkte till Sydafrika (och även här nere) har jag fått frågan av
många varför jag skulle åka just hit..! Jag vet att jag vid några tillfällen
svarade precis som det var – att jag vet inte varför jag åker just till
Sydafrika, men att jag vet säkert att det är hit jag ska …! Många, många har
frågat mig om jag inte är rädd… Om jag har tänkt på det eller det… Vet jag hur
säkerheten är? Vågar jag verkligen åka ensam? Vet jag hur stor kriminalitet det är? Etc..
etc…! Jag har bara hela sagt att: nej jag har inte tänkt på allt, men jag litar
på min känsla och på människors goda vilja…!
Och Nelson Mandela var en
stor dragningskraft på mig!
I somras gick jag en kurs i
Dokumentärfilm på en folkhögskola i Skåne. När vi skulle presentera oss för de
andra kursdeltagarna hörde jag mig själv säga att jag inte har gjort någon
dokumentärfilm förut, men att jag ville lära mig för att jag ska åka till
Afrika och göra en dokumentärfilm. Om vad visste jag inte då, bara att jag
ville göra det..!
Jag har berättat förut om Percy.
Hon var den första personen jag mötte på riktigt när jag började på Passop.
Redan när vi pratade första dagen började jag förstå att hon kanske var orsaken
till att jag åkt så långt bort. En alldeles speciell kontakt uppstod redan där
och då. Hon är den person här som verkligen har fångat mitt hjärta och där
kontakten känns som om den går bortom tid och rum. Jag har fängslats av hennes
historia och av hennes både inre och yttre skönhet…!! Hon är en fantastisk
person som bara kan sprida glädje och ljus omkring sig!
En dag berättade hon om sin
vision för mig: hon vill utbilda sig till sjuksköterska, för att kunna göra
verklig nytta för människor i praktiken. Hennes föräldrar dog när hon bara var
15 år p.g.a. bristande vård och bristande resurser i Zimbabwe. Sedan dess har
hon klarat sig själv. Och hon har ju genom det hon varit med om en alldeles
unik egen erfarenhet av sjukvården när den fungerar bra. Plastikkirurgerna har
gjort ett jättebra arbete för att återskapa hennes vänstra ansiktshalva, men än
återstår en eller ett par operationer för att hon skall bli ”färdigbehandlad”.
Tack vare att hon figurerade i pressen efter dådet samlade allmänheten in
pengar till henne som skulle betala sjukhuskostnaderna. Men nu är pengarna slut
och det saknas ca100 000 ZaR för att hon
skall kunna göra detta.
Hennes vision gjorde att jag
började fundera på hur jag skulle kunna hjälpa henne…! En tanke är att jag ska
starta en insamling i Sverige för hennes operationer. Jag tänker att om 100 av
mina vänner kan tänka sig att avstå 500 kr av sin månadslön till förmån för
Percy – då har vi nästan fått ihop hela summan! 100 000 Rand motsvarar ca 61
000 kr. För oss är 500 kr inte mycket, men för en lågavlönad Sydafrikan kan det
motsvara en fjärdedel eller en femtedel av månadslönen…
Hur många av er som läser
det här kan tänka sig detta???
En annan tanke var att jag
ville hjälpa henne hitta stipendier att söka för att kunna studera till
sjuksköterska utomlands, kanske i Sverige…
Medan jag satt och googlade
på nätet och precis hade skickat ett mail till studievägledaren på Röda Korsets
sjuksköterskeprogram, ropade Percy på mig. Hon ville visa vad hon just hittat
på nätet: en tävling, där man genom att göra en film om sig själv skall berätta
hur kvinnor kan förändra världen. Filmen ska handla om vilka utmaningar man stått inför och hur man har tacklat dem, samt hur man vill gå vidare för att förändra något i världen…
Vinner man får man 10 000 US dollar i pris, vilket motsvarar ca 62 000 kr…
Vinner man får man 10 000 US dollar i pris, vilket motsvarar ca 62 000 kr…
Behöver jag säga mer…
I morgon börjar vi på allvar
filma!
Oj oj vilket åtagande grattis . jag tror jag kan förstå , för mej är inget av det du uttrycker flummigt men det förstår du säkert redan.. Håkan Årsta
SvaraRaderaNågra tips vid filmning om du panorerar ( rör kameran) panorera väldigt långsamt , men det har du säkert redan lärt dej...
SvaraRaderaLycka till! Ser fram emot filmen.
SvaraRaderaJag hoppas, hoppas att vi kommer iväg vi också och att jag får träffa Percy då!
SvaraRaderaTusen kramar
Å det här låter perfekt för dig. Hoppas det går bra att filmen. Jag ser fram emot att se resultatet. Lycka till och bamsekram! Birgitta
SvaraRadera